Varför är det så tyst om grisaveln i Sverige?

Grisproduktionen i Sverige är unik jämfört med övriga EU. L istan kan göras lång, här kommer några exempel.

• De svenska suggorna får röra sig fritt både under grisningen och under sinperioden.

I övriga EU, D anmark exempelvis, är suggorna fixerade under grisningsperioden, och i flertalet av EU-medlemsländerna är suggorna även fixerade periodvis i trånga bås under sinperioden.

• I Sverige är uppfödningsmodellen «all in – all out». I Danmark är det vanligt med kontinuerlig grisning och omgångsuppfödning från tillväxtperioden. Omgångsuppfödning främjar hälsoläget i besättningar och förhindrar smittspridning mellan olika ålderkategorier av djur. Detta medför bättre djurvälfärd i svensk produktion.

• Den svenska slaktgrisen har knorr på svansen. I t. ex. Italien har inte slaktgrisarna någon svans alls eftersom det är tillåtet med svanskupering redan vid födsel för att motverka kannibalism i senare åldrar.

• Svenska grisar har tillgång till strö. I t. ex. Holland strör man inte gärna, då man anser det vara ett för tidskrävande arbetsmoment.

• Svenska grisar är salmonellafria. Detta är mycket tack vare det gedigna arbetet som

bedrivs inom «Salmonellakontrollen» med Svenska Djurhälsovården som huvudman.

Inom EU har man fattat beslut om att ökadjurvälfärden för livsmedelsproducerande djur (2001/93/;EG). Detta är förenat med ökade kostnader, då de produktionssystem som i dag används i många av EUs medlemsländer inte är förenade med god djuromsorg.

Där har den svenska grisproduktionen ett stort försprång. Sverige vet redan hur man bygger för, och hur man bedriver lönsam grisproduktion i lösgående system. Svenska grisföretagare kan föda upp friska grisar och behöver därför inte använda antibiotika i förebyggande eller tillväxtfrämjande syfte.

Det nordiska samarbetetsavtalet för grisavel inom N ordic Genetics har sagts upp av Norge. En av anledningarna till detta är att man i N orge inte är nöjda med hur avelsarbetet för yorkshire bedrivs i Sverige. När Quality Genetics med Johan Andersson i spetsen talar om att man ser sig om efter andra samarbetspartners, exempelvis i Danmark, börjar frågorna komma.

Hur resonerar man på Quality Genetics när man funderar på att överge sitt eget avelsmaterial och börja importera danskt avelsmaterial istället? Ska alla år av avelsarbete och satsningar på sunda, friska, produktiva och hållbara djur kastas ut på dynghögen?

Vad händer år 2013 när EU-länderna ska börja ställa om sin grisproduktion? Borde inte de svenska generna vara hett eftertraktade då? Våra grisar är ju framavlade i lösdriftssystem. Är det realistiskt att all forskning som gjorts för att öka det genetiska framsteget hos svensk lantras, yorkshire och hampshire har varit förgäves?

Vill svenska grisföretagare föda upp svensk/danska grisar? Vill konsumenterna äta svenskt/danskt griskött? Vet konsumenterna ens om vad som är i gryningen?

Kan man garantera semindoser fria från infektionsämnen? Om inte, vem bär ansvaret för detta? Hur blir det med den salmonellafria grisproduktionen i Sverige? Vempå Quality Genetics kan garantera att svensk grisproduktion inte tappar i produktivitet? Hur vet vi att det danska avelsmaterialet fungerar i våra produktionssystem? Hur blir det med hållbarheten på suggorna?

Med tanke på att varken Sveriges Grisföretagare, Svensk Köttinformation eller Quality Genetics har uttalat sig i frågan, kan man anta att det varken finns intresse för, eller kunskap och kännedom om, vad det innebär att avveckla svensk grisavel. Vad beror detta på? www.grisportalen.se